103 ledare i Nordens huvudstäder har delat sina insikter i Rambolls nya rapport The Nordic Way – om hur städer kan rustas mot klimatförändringar, samhällsförändringar och andra framtida kriser. Anette Seger, vd för Ramboll Sveriges, berättar om resultatet.
”Rapporten säger egentligen inte att ett material i sig är “resilient”. I stället handlar det om hur material och byggsätt tillsammans bidrar till att staden fungerar över tid och klarar förändringar.”
Vilken är den viktigaste lärdomen som du tar med dig från rapporten?
Rapporten visar att städer som har investerat i motståndskraft, till exempel klimatanpassning uppvisar starkare långsiktig ekonomisk tillväxt och bättre förmåga att hantera osäkerhet generellt. En annan lärdom är att resiliens skapas genom samarbete mellan olika sektorer, aktörer och platser och den största effekten uppnås när insatser kopplas ihop i stället för att ske var för sig.
Vilken är den enskilt viktigaste åtgärden för att öka städers resiliens?
Att etablera nya former av samverkan och styrning som möjliggör snabbare, mer integrerade beslut och investeringar. Vi har pratat med 103 ledare i fyra nordiska huvudstäder och deras insikter skulle jag vilja sammanfatta såhär:
- Investera i motståndskraft såsom klimatanpassning, bättre transporter, natur i staden och social hållbarhet. Det är något som också skapar tillväxt och bör ses som en investering snarare än en kostnad.
- När man utvecklar områden med fokus på design, tillgänglighet, trygghet och mötesplatser ökar både trivsel och välmående, vilket i sin tur ökar värdet på fastigheter i området.
- Det är viktigt att tidigt komma överens om gemensamma mål och visioner med ett uttalat samarbete mellan offentlig och privat sektor redan från start i projekten.
- För att fler projekt ska kunna genomföras i högre tempo, behöver styrningen bli mer flexibel och processerna gå snabbare.
Vad kännetecknar ett resilient byggmaterial enligt rapporten?
Rapporten säger egentligen inte att ett material i sig är “resilient”. I stället handlar det om hur material och byggsätt tillsammans bidrar till att staden fungerar över tid och klarar förändringar.
Ett resilient byggmaterial bör dock stödja flexibilitet, återanvändning och samspel med andra system. En viktig idé i rapporten är att vi i högre grad ska återanvända det som redan finns; “reuse rather than replace”. Därför bör material vara enkla att plocka isär, återbruka och använda igen i nya sammanhang.
Exempelvis är en av stålets styrkor att standardformaten för stålprofiler, såsom H- och I-balkar, i princip inte har förändrats under de senaste hundra åren. Det gör dem särskilt lämpade för återbruk och omvandlingsprojekt, eftersom äldre och nya konstruktioner ofta kan kombineras och anpassas till varandra.
Byggnader behöver också kunna få nya funktioner utan att rivas. Därför är det viktigt med material och konstruktioner som fungerar i modulära och flexibla system. De ska också kunna samspela med exempelvis energisystem, mobilitet och sociala funktioner i staden, och bidra till flera värden samtidigt.
Vad innebär det i praktiken att en stadsmiljö är resilient?
För mig är det en stad som känns säker och trygg med inkluderande stadsmiljöer, effektiv mobilitet, arbetstillfällen och att det finns både grönt och vattenblänk. Sen ska den också kunna hantera yttre och inre störningar såsom skyfall, värmebölja, storm, högre vattennivåer och så vidare. Utöver det behöver infrastrukturen vara säker mot cyberangrepp och andra hot, men i huvudsak handlar det om en stad där alla människor får plats, gammal som ung och med olika bakgrunder och behov.