Miljonprogrammet, ett 40-årigt problembarn enligt många, fullt av möjligheter enligt andra. KTH-studenterna Kubra Ayata och Shabnam Seradji samarbetade med arkitektbyrån White för att i sitt examensarbete ta reda på om man kan återvinna befintliga plåt-fasader till nya fasader och att göra det ur ett Cradle to Cradle-perspektiv.

När KTH-studenterna Kubra Ayata och Shabnam Seradji kontaktade White för att göra sitt examensarbete, hade White nyligen fått i uppdrag av Väsbyhem att se över möjligheterna med miljonprogramsfastigheterna på Dragonvägen i Upplands Väsby. Uppdraget fick, enligt Väsbyhem, gärna vara omdanande och visionärt.

– Det gjorde att vi föreslog ett innovativt och heltäckande hållbarhetskoncept, med bland annat återbruk av plåtfasaden enligt Cradle to Cradle. Vi vidgade också konceptet och ansökte till Energimyndighetens ’halvera mera’-program (i enlighet med BeBo’s rekorderlig renovering) för att uppnå halverad energiförbrukning i samband med renovering, berättar Elise Grosse, arkitekt och ansvarig för hållbara lösningar på White.

Hon förtydligar att målsättningen var att finna metoder och processer som kunde leda till såväl ekonomiska, som miljömässiga och sociala vinster.

Av energibesparingsskäl skulle fasaderna på Dragonvägen bytas ut och White ville undersöka potentialen i att med återvinning använda ursprungsmassan för tillverkning av nya fasader i perforerad plåt till samma fastigheter. Syftet var att redovisa materialets livscykel samtidigt som anknytningen till Miljonprogrammet bevarades. Med Elise Grosse som handledare, ställde Kubra Ayata och Shabnam Seradji därför frågan ”Är det möjligt att återvinna befintliga plåtfasaden till nya fasader ur ett Cradle to Cradle-perspektiv: från slätplåt till perforerad plåt?

Kubra Ayata, fd KTH-student och Elise Grosse, White
  • Facebook
  • Twitter
  • Pinterest

Kubra Ayata, fd KTH-student och Elise Grosse, White. Foto: Hans Alm

– Det kändes väldigt spännande att få bevara just den historiska berättelsen i plåten, säger Kubra Ayata och berättar vidare att de också var väldigt nyfikna på hur byggbranschen skulle se på saken.

Kubra och Shabnam inledde arbetet med att identifiera de aktörer som skulle behövas för genomförandet av återvinningsprojektet. På byggarbetsplatser införskaffade de information om hur sorteringen av byggmaterial ser ut.

– Vanligtvis är byggföretagen väldigt pressade sett till både tid och ekonomi och prioriterar inte att ställa krav på graden återvunnet material i produkterna, erfar Kubra.

Från byggföretaget Heving & Hägglund fick de uppfattningen att lösningen till stor del ligger i hur byggherren utformar förfrågningsunderlaget och miljöplanen. Byggföretaget ansåg också att stor vikt bör läggas på leverantörernas produktion.

Nästa steg var att hitta ett återvinningsföretag som kunde ta ansvar för rätt sortering och uppmärkning av plåten. Här fick de snart stöd från Ragnsells vars kretsloppsanläggningar kunde motsvara behoven.

Den stora utmaningen blev lite oväntat att fastställa plåtmaterialet. Eftersom byggnaderna i miljonprogrammet oftast har väldigt bristfällig dokumentation, gick det inte att hitta information om varken plåten eller leverantören. För att kunna identifiera plåtmaterialet krävdes det slutligen att en bit från fasaden klipptes bort. Dess densitet visade att det var aluminium.

Jakten på ett smältverk som kunde tänka sig att smälta aluminiumfasaden och hålla den separerad för att säkerställa och bekräfta plåtens historia, var också svår. Efter nej och svar som ”processen är fullt möjlig men idén ligger inte i fas med vår affärsidé”, fick de till slut ett besked från Hydro aluminium om att processen var realiserbar.

Nästa problemställning var transporterna, vilka måste hålla måttet enligt kraven från Cradle to Cradle. Det innebär bland annat kortaste tänkbara transportväg och transporter drivna av förnyelsebara bränslen.

Skisserna visar ej sträckmetall utan den tidigare perforeringsidén.
  • Facebook
  • Twitter
  • Pinterest

Skisserna visar ej sträckmetall utan den tidigare perforeringsidén.

Som slutfas skulle plåten perforeras och man kom i kontakt med Staticus som rekommenderade tillverkning av sträckmetall med den återvunna aluminiumplåten.

– Eftersom det innebär att man skär snitt i plåten som man sedan drar ut till en perforerad väv likt en gallerduk, så skulle vi kunna undvika spill som uppstår vid en perforeringsprocess. Ännu en vinst för miljön, förklarar Kubra.

Samtidigt som processforskningen pågick, arbetade Whites interna forskningsnätverk Dsearch med en förstudie för återanvändning av materialet till mobila solavskärmningar, kopplat till mängden sol och metall med ett integrerat designperspektiv.

Examensarbetet ledde därmed fram till en klar process för återvinning av plåtfasaderna ur ett Cradle to Cradle-perspektiv liksom en ny gestaltningsidé för byggnaderna på Dragonvägen.

– Det är ett inspirerande projekt där Kubra och Shabnam gjorde ett mycket bra jobb och vi hade en mycket bra beställare, säger Elise.

På grund av av omorganisation så föll projektet mellan stolarna under 2013 och därefter gick Whites ramavtal med Väsbyhem ut.

– Vi tittar nu på andra miljonprogramsprojekt och försöker lyfta idén på nytt, det är den värd, förtydligar Elise.

Det Kubra och Shabnam tar med sig från sitt examensarbete är tillfredställelsen över att de har möjliggjort ett nytt sätt att ta sig an miljonprogrammets plåtfasader, men också frustrationen och trögheten i förändringsarbetet.

– Projektet är fullt genomförbart så länge rätt personer och företag är involverade. En förutsättning för genomförandet är den kollektiva intelligensen. Det gäller att slå ihop flera kloka huvuden med spetskompetens inom enskilda områden för att uppnå optimalt resultat, sammanfattar Kubra och Shabnam i sitt examensarbete.

Även om processen ännu inte har använts, har arbetet med den belyst flera viktiga frågor och möjligheter. För Kubra ökade intresset för miljö och hållbarhet och hon är nu energisamordnare på Vasakronan. För Elise blev det ytterligare en bekräftelse på att det väldigt sällan finns några praktiska problem, men däremot samverkansproblem. Elise forskar nu därför på halvtid på KTH i ämnet; Kollektiv kunskapsutveckling och samverkan. Hon ser framför sig kommande kunskapsworkshops där olika aktörers kompetenser tas till vara och miljonprogramsprojekt där hållbara, återbrukade fasader berättar en historia, allra helst med hjälp av lokal arbetskraft.

OM PROCESSEN

Återvinning av miljonprogramsfasader

Aktörerna:

1. Beställare: En modig och nyfiken beställare med äkta miljöengagemang.

2. Arkitektbyrå: Spindeln i nätet som kopplar samman olika aktörer och driver hållbarhetsfrågorna ett steg längre än väntat.

3. Byggföretag: Byggföretag med personligt engagemang i miljöfrågor, som kan och vågar ställa krav på graden återvunnet material i produkterna.

4. Kretsloppsanläggning: En anläggning som vill och klarar av att hantera, sortera och märka upp plåten.

5. Smältverk: Ett verk som kan smälta ner materialet och hålla det separerat för att säkerställa och bekräfta plåtens historia.

6. Transporter: Så korta transporter som möjligt och drivna med förnyelsebara drivmedel.

7. Tillverkningsföretag: Ett tillverknings/bearbetningsföretag som tar fram den mest resurssnåla  bearbetningen för materialet till önskad produkt.

Läs examensarbetet i sin helhet på: uppsatser.se/uppsats/4a929abdbd

Pin It on Pinterest