Grundaren av världens mest ansedda arkitekturevent om generösa byggnader, samverkan och om att läka tidigare epokers miljömässiga sår.
Paul Finch är grundare och programdirektör för World Architecture Festival, tillika före detta redaktör för brittiska arkitekturtidskrifterna AJ och Architectural Review. Han är därmed en av arkitekturvärldens mest insatta röster i frågan om vart branschen är på väg. Han nämner behovet av förgröning, flexibla byggnader och att läka tidigare epokers miljömässiga sår.
Detta nummer av MIA-magasinet har temat resiliens. Hur ser du att kravet på resiliens formar arkitekturen idag och hur tror du att det inflytandet kommer att se ut framöver?
Det är ett utmärkt tema eftersom det speglar den växande insikten om att resiliens bidrar enormt till långsiktig hållbarhet. Det beror på att äldre antaganden om byggnaders livslängd, särskilt inom kommersiell arkitektur, handlade om några få decennier. Idag förväntar vi oss att väl gestaltade byggnader ska kunna bestå i ett sekel eller mer. Skälet är det slöseri med inbyggt kol (red. anm.: kol som redan har släppts ut vid tillverkning, transport och uppförande av byggnadens material) som uppstår varje gång en rivning sker. Det är en form av resiliens, men en annan handlar om i vilken utsträckning lång livslängd kan uppnås genom att göra byggnader flexibla, det vill säga att samma verksamheter i byggnaden kan utföras på olika sätt, och anpassningsbara, vilket innebär att interna planlösningar enkelt kan justeras för att passa helt andra användningsområden. Konsekvensen är att en viss generositet i fråga om volym, dimension och struktur skapar arkitektur som, för att citera Sir Alex Gordon (tidigare ordförande för Royal Institute of British Architects), är ”long life, loose fit, low energy”. Han myntade uttrycket 1972 och det är lika relevant idag som det var då.
Genom din roll i World Architecture Festival har du en unik överblick av projekt från hela världen. Vilka strömningar eller förskjutningar ser du just nu?
Det handlar om en fortsättning på långsiktiga trender, varav många redan fanns på plats när vi lanserade WAF 2008. ”Hållbarhet” i dess många former är en av dem, inklusive den bokstavliga förgröningen av byggnader. Social rättvisa är en annan, och hur arkitekturen kan bidra till den. Att hjälpa till att läka några av tidigare epokers miljömässiga sår, till exempel kolonial exploatering. Hit hör även de långsiktiga konsekvenserna av urbanisering, demografi och det offentliga rummets betydelse för stadens liv. På senare tid har AI också vuxit fram som en avgörande fråga.
Hur tror du att samtalet om hållbarhet kommer att vidareutvecklas?
Vi kan utgå från att god arkitektur automatiskt kommer att införliva smarta idéer om hur byggnader kan göras hållbara och resilienta. En fråga är därför hur nya tekniker och material kan åtföljas av processer som främjar den cirkulära ekonomin, till exempel genom ”materialpass”, där taggar integreras i material så att de kan återanvändas i andra byggnader i stället för att hamna i marken. Det har också skett en utvidgning av idén om social hållbarhet vid sidan av miljömässig hänsyn, det vill säga i vilken utsträckning arkitektoniska program kan uppmuntra eller motverka social integration, gemenskap och en känsla av plats.
Idén om ”starchitects” verkar tappa mark. Vad tror du ersätter den – och vad säger det om arkitektens och arkitekturens framtid?
Det kan bero på att så många stora arkitekter har gått bort under de senaste åren, vissa alltför tidigt, till exempel Will Alsop och Zaha Hadid i Storbritannien. Men oavsett detta har det blivit ett större fokus på samverkan mellan alla de professioner som är involverade i att skapa byggnader och miljöer. Detta gäller särskilt landskapsarkitektur och miljöteknik, som fått betydligt större roll än när WAF startade för 18 år sedan. Det är något positivt. Samtidigt kommer briljanta enskilda arkitekter att fortsätta att dra till sig följare – precis som stora skådespelare eller kända kockar!
Varför behöver vi en tävling och en mötesplats som World Architecture Festival?
För mig är det bästa med WAF:s program möjligheten att jämföra och kontrastera hur arkitekter från olika kulturer och geografier hanterar samma utmaningar, till exempel generationsöverskridande boende. Det har varit intressant att se hur arkitektoniska idéer från en region har slagit rot i andra och utvecklats på olika sätt. Ett bra exempel är ”bioklimatisk arkitektur”. Det är också värdefullt att arkitekter ibland påminner sig om varför de en gång förälskade sig i arkitekturen, och vi försöker göra WAF till ett evenemang som väcker just den känslan.
Om World Architecture Festival
World Architecture Festival (WAF) är ett av världens största och mest ansedda arkitekturevent, grundat 2008 av Paul Finch och Jeremy Melvin. De första åren hölls festivalen i Barcelona, därefter i Singapore, och sedan 2016 har den arrangerats i städer som Berlin, Amsterdam och Miami. Årets upplaga av WAF hålls den 18–20 november i Fort Lauderdale, Florida.
Festivalen är unik genom att ha ett program där samtliga finalister presenterar sina projekt live inför en jury och en publik av branschkollegor, vilket kombineras med utställning, seminarier och nätverkande. Varje år tävlar över tusen inskickade projekt från hela världen.