London Design District: Architecture 00

London-baserade arkitektbyrån Architecture 00 fick uppdraget att designa två av byggnaderna i den nya stadsdelen London Design District i hjärtat av Greenwich Peninsula. Architecture 00 specialiserar sig på att designa och leverera innovativa lösningar, med social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet. Lynton Pepper, director på 00, är arkitekt och designer med erfarenhet av att designa prisbelönta lågenergibyggnader och innovativa arbetsytor. Han berättar mer om byggnaderna C1 och D1 som nu står i London Design District.

Lynton Pepper och David Saxby från Architecture 00 som ligger bakom designen av byggnaderna C1 och D1. Foto: The Architecture Studio & Taran Wilkhu

Vad är syftet med byggnaderna?
C1 är en portbyggnad till Design District eftersom den ligger nära allmänna ytor och food courts. Byggnaden adresserar dessa offentliga aktiviteter genom en inbjudande port och en stor trappa som inbjuder allmänheten att gå upp i byggnaden för att också tillgängliggöra alla de verksamheter som finns i där.

D1 tillhandahåller en gemenskap för hyresgästerna med anpassningsbara studios, verkstäder och kontorsutrymmen. Utvändiga betongdäck ger åtkomst till sociala utrymmen för hyresgästerna och tillåter dem att expandera utanför sina erfarenheter för att arbeta med större projekt.

På hus C1 finns en takterrass med basketplan för aktiva pauser från det kreativa arbetet. Foto: Taran Wilkhu

”Den största utmaningen var att argumentera till byggnadskontrollanterna att själva ståltrådsnätet var en tillräcklig ersättning för ett typiskt balustradkantskydd för utedäcken och basketplanen.”

Vad inspirerade er till denna utformning?
Vi ville designa byggnader med ett effektivt termiskt hölje som samtidigt ger en känsla av generositet till hyresgästerna såväl som samhället i stort. Byggnaderna skulle vara en plats för både industriella och sociala funktioner, så väl som informella möten under en basketmatch. För att kunna tillhandahålla en tillåtande och möjliggörande infrastruktur behövde materialen vara både hållbara och robusta. När det gäller de inhägnade utedäcken var stålvajer den produkt som uppfyllde kraven på ett säkert, robust men ändå visuellt diskret material.

Ståltrådsnätet ger både säkerhet och solskydd till utedäcken på hus D1. Foto: Taran Wilkhu

Varför valde ni metall som fasadmaterial?
Till fasaden valde vi rostfritt ståltrådsnät då det gav oss flera funktioner i en och samma produkt. Nätet syftar dels till att förhindra människor från att falla ut ur byggnaden, dels tillåter det att skjutglaset kan öppnas i full höjd för ventilation och säker nattkylning av betongkonstruktionen. Nätet ger också ett externt lager av solskydd, samtidigt som den bibehåller höga nivåer av synlighet och dagsljus. Det tillhandahåller också inhägnad av basketplanen på taket på C1 och inhägnad till de expansiva externa arbetsdäcken på D1.

De fyrkantiga reflekterande metallklämmorna som förenar stålvajern ger också en intressant visuell effekt när solen fångar dem, vilket gör att byggnaden externt ändrar opacitet beroende på tid på dygnet.

Hus D1. Foto: Taran Wilkhu

Kan du förklara hur ni har valt att använda och bearbeta metallerna?
Vi valde vajer av rostfritt stål för dess funktionella egenskaper som hållbarhet och livslängd (byggnaden är i en marin miljö). Den har också den visuellt tilltalande reflekterande karaktären som fångar ljuset.

Vilken var den största utmaningen med byggnaderna?
Den största utmaningen var att argumentera till byggnadskontrollanterna att själva ståltrådsnätet var en tillräcklig ersättning för ett typiskt balustradkantskydd för utedäcken och basketplanen. Eftersom nätet var tillräckligt starkt för att utesluta risken att falla ut ur byggnaden var det inte ett problem att det kunde töja sig något när man lutade sig mot det. Vi kunde då tillhandahålla mycket säkra gångvägar som samtidigt känns otroligt öppna.

Utsikten från basketplanen på taket på hus C1. Foto: Taran Wilkhu

En artikel om fler byggnader i London Design District finns i arkitekturmagasinet MIA 2022.