Genom att återvinna redan befintliga byggnadsmaterial går det att minska sin miljöpåverkan, bevara kulturhistoria – och skapa nya arkitektoniska uttryck. För de nyutexaminerade arkitekterna Ellen Jonsson och Ida Lindbäck är återbruk vägen framåt.
De nyutexaminerade arkitekterna Ida Lindbäck och Ellen Jonsson delar intresset för cirkulär design och undersökte bland annat återbruk av byggnadsplåt i sin masteruppstats.
Hur kan vi återbruka gammalt byggmaterial, och samtidigt skapa nytänkande arkitektur? När Ida Lindbäck och Ellen Jonsson gjorde sitt examensarbete inom masterprogrammet Arkitektur och planering för hållbar framtid, på Chalmers Tekniska Högskola, blev det tydligt att det ena faktiskt kan ge förutsättningar för det andra. Genom att återbruka gamla byggnader tvingades de släppa redan inrutade tankar – och låta materialet visa vägen.
– När man jobbar på det här viset gäller det att vara öppen för flexibel design. Materialet får styra mer. Vi har tagit in det i designen och låtit det berätta sin historia. Det har varit både intressant och utmanande, säger Ellen Jonsson.
Exjobbet, som fick namnet Never ending stories, tar avstamp i byggsektorns skriande behov av att minska sin miljöpåverkan. Ett sätt är att utnyttja det byggnadsbestånd som redan finns. Det Ellen och Ida ville visa är också hur återbruk inte bara minskar miljöpåverkan, utan samtidigt kan skapa nya värden i samhället – och bevara kulturhistoria.
Fokus för det spekulativa projektet har varit en lagerbyggnad i Forsåker i Mölndal, där det tidigare legat ett pappersbruk.
Ida och Ellen har kallat sin masteruppsats för ”Never ending stories” och är ett förslag på en transformation av det gamla pappersbruket i Forsåker. Ett fabriksområde som är Förslaget gäller byggnad 110. under omdaning till en ny stadsdel i Mölndal.
– Vi har gjort om den befintliga byggnaden och byggt på två våningar. Här har vi använt återbrukad plåt från andra byggnader på området. På det viset blir den nya fasaden som en berättelse om det gamla, säger Ida Lindbäck.
I projektet har de transformerat den gamla industrilokalen till något helt annat – en miljö som skapar helt nya möjligheter för det nutida samhället. I ritningen ingår bland annat olika typer av boenden och arbetslokaler, anpassade för ett sätt att jobba och leva som bygger på delningsekonomi och samarbeten. Bland de återbrukade materialen har inte minst byggplåt varit viktig. Något som gett upphov till kreativitet och aha-upplevelser.
– Det blir ett väldigt spännande uttryck när man jobbar med återbrukade material. Vi har valt att jobba med fasaden som ett kollage i vår design, för att möjliggöra återbruk av plåtar i varierande storlek och färg, säger Ellen, och får medhåll:
– Plåt är väldigt väl lämpat för att återbruka. Det är enkelt att montera och demontera. Ett väldigt effektivt material, säger Ida.
FÖRE. Här ses originalbyggnaden från 1945, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland (110 på översiktsbilden) och det nya förslaget med en påbyggnad. Foto: Mölndals Digitala Museum (originalbyggnaden)
EFTER.
En av de viktigaste insikterna hon fått under arbetet med projektet har varit att se vilka handlingar som verkligen har effekt. En del metoder marknadsförs som gröna, men har inte så stor effekt, menar Ida:
– Det viktigaste man kan göra är att låta en byggnad stå så länge som möjligt. Behöver man ändå riva så ska man ta vara på materialet och återbruka det, och renovera så att det passar nya behov. Kanske även dela lokaler med andra.
Men även om det finns utmaningar som gäller allt från ekonomi till skatteregler så tror både Ellen och Ida att den största bromsklossen handlar om attityder.
– Det finns många vanor inom branschen som behöver förändras. Vi måste komma över tröskeln. Många tycker nog att det är riskfyllt att jobba med återbruk. De vet vad de får med nya material, och därför väljer de det, säger Ellen. Både hon och Ida tycker trots allt att det pratas mycket om återbruk ute på arkitektkontoren.
– Vi hoppas att vi ska få se mer av det. Det finns helt ärligt inte så många andra alternativ. Vi måste bli bättre på att använda det vi har, säger Ida.
Byggplåten upplevde Ida som ett ganska fritt material att jobba med, med utrymme för kreativitet bland annat i placering av fönster och hur man jobbade med volym.
– En del kanske ser det som ett problem att det kan finnas skönhetsfel här och där med den återbrukade plåten, men jag tycker det tillför något. Man kan se att det kommer från något annat. Det ger patina, säger Ida.
Förutom att projektets återbruk skulle spara 1 390 ton material och 10 960 ton koldioxid, skulle det ge ett tidigare nedgånget område ett helt nytt värde. Och samtidigt bibehålla lite av dess kulturhistoria och identitet.
UR MASTERUPPSATSEN: Det finns en stor mängd korrugerade metallplåtar i flera olika färger tillgängliga på sajten. För närvarande fungerar de som fasadbeklädnad, men på grund av renoveringar och rivningar kommer de att tas bort. Det mesta av plåten är i mycket gott skick och därför lämplig att återanvända som beklädnad för ny påbyggnad. Fasaden är utformad som ett collage för att möjliggöra ett osäkert utbud och oregelbundna storlekar, som också bevarar ett stycke historia från de rivna byggnaderna på platsen.
Just det här projektet kommer inte att bli verklighet, men Ellen och Ida hoppas att något liknande kan genomföras, eftersom det finns många byggnader av den här typen i Sverige.
– Det jag känner mig mest nöjd med är att vi lyckades ta ett holistiskt grepp om hållbarhet. Det är superkomplext och svårt, men jag tycker att vi har lyckats angripa många aspekter av det. Vi har försökt ta hållbarhet till en ny nivå inom arkitekturen, säger Ellen Jonsson.
Ida Lindbäck håller med, och ser fram emot möjligheten att kunna påverka mer i framtiden:
– Som arkitekt har jag stor möjlighet att påverka på flera sätt. Genom att designa nya byggnader så att de går att demontera i framtiden. Genom att hjälpa fastighetsägare att se värden i material som de kanske ser som avfall. Och genom att efterfråga mer återbrukade material. Ellen Jonsson håller med:
– Det finns stort intresse för återbruk. Men vår generation har det nog lite mer nära tillhands. Vi har drillats i det här och har ett annat tankesätt med oss.